tisdag 30 juli 2013

Italienare och plattcykling

Lååång cykelbana
Idag har jag cyklat platt i Bolzano! Hur är detta möjligt undrar säkert en och annan? Jo, genom dalen löper en flod och vid floden finns det en låååååååååång cykelbana. Mil efter mil med cykelväg, där det inte finns några gångtrafikanter och inga hundar.... Bara cyklister! Rena rama himmelriket. Lägg till att man har vackra berg på både höger och vänster sida och ni förstår hur härligt det är.

När jag trampade där fick jag (eller var det Miss C) glada leenden och tillrop från Italienska män i lycra. Trevligt!

Och när jag vänt hemåt och det blåste lite motvind blev jag efter någon mil omkörd av en vitklädd Italienare. Jag vet inte vad som hände i frökens hjärna? Var det att Italienaren hade en snygg rumpa eller coachens tjat om att jag ska "försöka" hänga på för att slippa ta vind själv?

I vilket fall som helst hängde jag på, han låg och trampade runt 30 km/h. Efter någon km börjar vi prata med varandra och han tyckte att det var helt OK att jag låg bakom... TREVLIGT!
Miss C upphängd medans jag fikar

Jag och Miss C gillar Italienska cyklister - just nu.


Det enda som var knäckande idag - som alla andra dagar - var hotellbacken! Idag lyckades jag dessutom göra en SPD-vurpa när jag skulle kliva av cykeln. Lite pinsamt! I övrigt har det varit suveräna 83 km - tror för övrigt att det är det längsta jag har cyklat helt själv.

måndag 29 juli 2013

Egen runda i Bolzano

Tung utväxling, men nya fina däck!
Idag är det en tuff runda för deltagarna i Tour delle Dolomite med två REJÄLA stigningar. Det märktes på middagen igår att det fanns en viss oro bland Cykeltours deltagarna. Det pratades utväxling, kompaktpartier och "taktik" för att överleva runt borden, medan vi åter igen åt en fantastiskt god middag. Själv hade jag inte mycket att bidra med till diskussionen. Har ju förutom PH den tyngsta utväxlingen i gruppen, vilket är helt galet! Nu har coachen satt på kompaktpartiet på sin cykel och lånat ut 30 klingan, så jag får fortsätta att cykla tungt - suck! Verkar som coachen glömt bort att jag är en klen medelålders fröken.

I morse var det dags för min första EGNA runda här i Bolzano. Kriterierna var:

  • platt som möjligt
  • fikapaus
  • hitta tillbaka till hotellet.

Som ni märker hade jag inga större krav på rundan. Jag lyckades ganska bra med alla tre målen.

Vackra omgivningar!
Cyklade platt längs med floden - helt underbart. Fick backe upp till Kaltern (den blev lite onödigt brant eftersom jag körde "lite" fel). Sedan blev det härlig utförskörning och en god fika.

Kände mig riktig pigg och fräsch när jag svängde för att ta hotellbacken. Den backen kommer att bli min "död". Det är 400 meter ren PLÅGA!! Men, jag har förstått att "alla" i gruppen tycker den är hemsk. Och som en riktig gentleman sa till mig: "Menar du att du klarar hotellbacken på den tunga utväxlingen? Det är starkt gjort." 

Jag kanske inte är en så himla klen fröken när allt kommer omkring? Eller så var han duktig på att ljuga.

lördag 27 juli 2013

HETT

När vi gav oss iväg i morse klockan 9.30 var det 31 grader - galet hett! När vi kom hem var det 40 grader. Vet ni hur mycket man svettas då? Jo, det kan jag tala om! Så fort man stannar cykeln rinner det svett ur varenda por på hela kroppen till och med på smalbenen. Helt absurt!

Idag stod en "lätt" tur tillsammans med övriga gänget på programmet för mig. I morgon börjar tävlingen så då får jag vilodag - äntligen! Vi rullade iväg och jag hängde med riktigt bra tills det blev en längre lutning, där tappade jag. Försöker intala mig att det inte är konstigt att jag tappar i detta sällskap. Har lyssnat runt lite och i gruppen finns det:

  • Erfarna Giro Delle Dolomite cyklister.
  • Någon som åkt Vättern rundan på drygt 7 timmar.
  • De som cyklat i berg otaliga gånger.

Det är kort och gott "jäkligt" många duktiga cyklister. Och i den här gruppen finns det två tjejer som ska åka hela loppet. Jag är imponerad! Snacka om styrka och pannben. Vad har en medelålders, ganska pipig cykelfröken att sätta emot i dessa sammanhang? Ja, INGET. Det är bara att inse att jag är sämst i gruppen!

Men, jag kan ju i alla fall glädja mig åt att jag klarade hotellbacken idag (med nöd och näppe) och åkte dessutom om en man på MTB där. Vadå tänker ni nu, hur svårt kan det vara att klara backen upp till hotellet? Kan meddela att hotellbacken INTE är att leka med. Den är cirka 400 meter och lutar mellan 10 och 12 % helt galet.

Efter avslutad runda fick det bli poolhäng! Skönt!






fredag 26 juli 2013

Bolzano dag ett - många höjdmeter, vinrankor och en dos romantik

Sist i gruppen
I morse var det dags för min första cykeltur i Dolomiterna. PH cykeltours fantastiska ägare och ledare gick igenom dagens tur som skulle vara en uppvärmning för alla de som ska åka Tour de la Dolomite - dit hör INTE jag. Jag och coachen, som lovat att cykla med mig idag, beslöt oss för att hänga med till att börja med.

När den första riktiga stigningen kom försvann alla duktiga cyklister, men coachen gav inte upp hoppet om mig och till slut var jag klar med första stigningen (7-8 km) upp till 800 meter. Det är MYCKET för en medelålders fröken. Och LÅNGT utanför hennes bekvämlighetszon.

Sedan vände jag och coachen ned i "dalen" och cyklade bland äppel- och vinodlingar. Men, inte ens där var det platt :-) Nej och åter nej.... Svagt uppför gick det och till slut blev det en riktig elak knäppa! Då pep jag faktiskt en hel del en stund!

Tillbakavägen till Bolzano var ett sant nöje. En super härlig cykelväg och mycket utför. Kändes underbart! Fick också åka genom flera charmiga tunnlar.

Att cykla inne i Bolzano kändes stundtals mycket "läskigt" men Italienska bilister är SNÄLLA mot cyklister. I Bolzano bjöd coachen på dagen mest romantiska överraskning. Han hade med sig ett lås som vi satte fast tillsammans med alla andra kärlekslås på bron. Jag blev glad rörd och överraskad. Vem hade kunnat ana coachens romantiska ådra?

Vägen tillbaka till Hotellet blev lite längre än beräknat. Coachen har inte såååååå bra lokalsinne. Känner mig nöjd, trött och matt efter dagen.

Oväntad romantik

söndag 21 juli 2013

Miss C är resklar!

Idag har jag putsat på Miss C så mina naglar inte längre ser ut som ordentliga frökennaglar. Nej, mer som om jag mekat. Miss C däremot blänker som bara den och hon verkar mer lycklig än mig över att få komma ut och lufta sina hjul i Italienska "backar".

Själv har jag drabbats av lite eftertanke:


  • Coachen ska deltaga i ett lopp = Fröken får roa sig själv hela tiden.
  • Italienska "backar" är minst lika jobbiga som spanska (och dessa har jag i färskt minne).
  • Fröknar i klimakteriet med värmevallningar hur passar de ihop med Italiensk hetta?
  • Fröken som i normala fall skyr gruppresor som pesten ska nu vara med på en. Fast alla andra cyklar ju loppet.... så .....


Nåja - Miss C åker på tisdag och jag på torsdag. Vi får väl se vem av oss som får bäst vistelse i Italien.

lördag 20 juli 2013

Blåsigt - igen

Ber om ursäkt för att jag åter igen döper ett blogginlägg till något som har med vind att göra. Erkänner direkt att den här sommaren har gjort mig fixerad vid VIND.
I lä bakom coachen

Coachen fick ut mig på en rejäl runda i blåsvädret. Det blev hela 71 km UTAN fika. Börjar kännas som en obehaglig vana att cykla mer än 6 mil utan fika. Jag pep "lite" vid ett tillfälle när jag hade problem att hitta "lä" bakom coachen. Men, det hjälpte inte! Bara att trampa på. Sedan blev jag på bättre humör när vi raskt tog in på två män som också trampade i motvinden.

I bocken i medvinden
Medvinden på hemvägen från Björklinge var såååååå skön. Och när jag la upp rundan på Strava blev jag QM (Queen of the mountain)  på två sträckor. Inte alls illa av en medelålders fröken. Tänker njuta lite av denna framgång i kväll.








Snart hemma!
Om jag ska vara helt ärlig, verkar det inte vara så många kvinnor i Uppsalaområdet som använder Strava, mot den bakgrunden är kanske inte min framgång så stor. Men, ett glas rosévin är det värt.




Och ett tips till er alla där ute - använd Strava. Det är kul och vill man inte jämföra sig med andra får man i alla fall koll på sina egna tider på olika sträckor.



tisdag 16 juli 2013

Tisdags tramp - utan fika

Idag skulle jag cykla till Knivsta och fika! Planen var glasklar och jag kunde redan här hemma se framför mig hur jag satt på caféet med en kaffe och något riktigt gott. Härligt!

Usch för grus!
Trampade glatt iväg och tog den vanliga vägen mot Knivsta. Helt plötsligt börjar det dyka upp skyltar om vägarbete och sedan kom ett rödljus där det stod att man skulle invänta trafiklots. Nu borde jag ha anat oråd! Men, icke sa nicke! Ställde mig snällt efter två bilar som stod och väntade och efter en kort stund kom en cyklist till. Han gjorde som mig så vi stod där och pratade tills vi fick åka.

Först var det enfiligt och sedan blev det tvåfiligt MEN då blev det GRUS, GRUS och åter GRUS i flera km. Jag svängde av efter drygt 1,5 km på gruset och därmed rök min fika i Knivsta. Men, varken medelålders fröknar eller min kära cykel Miss C gillar grus. Det är risk för stenskott och punktering!

Fick improvisera ihop en runda - den slutade på nästan 65 km utan fikastopp. Och det som skulle ha varit så mysigt med fika.... Nu är det faktiskt lite synd om mig!

måndag 15 juli 2013

Styrka och Sala








Vad har styrketräning och Sala gemensamt? Ja, inte mycket. Men, efter en dag i Sala med promenad vid gruvan med kameran i högsta hugg och en hel del fika (många goda kakor blev det) kände jag att en omgång träning inte vore helt fel.


Cykling var UTESLUTET det blåser nämligen - som vanligt - en massa och jag vill inte trigga igång motvindsallergin idag igen. Kvar fanns då jogging (absolut det "tristaste" som finns) och styrketräning. Det fick bli styrketräning.

Plockade fram grejerna som behövs, bytte om och startade min speciella spellista för styrketräning. Bara att köra! Men, vissa övningar är inte medelålders fröknar gjorde för. Undrar exempelvis om jag någonsin i hela mitt liv kommer att kunna göra en riktig armhävning? Jag har liksom ingen kontroll på mina muskler - coachen påstår att jag saknar kroppskontroll och i det här fallet har han nog rätt. Usch! Det där var riktigt otäckt att skriva - coachen har rätt - ve och fasa.

Kämpade mig igenom alla övningar och räknar nu med lite ömma muskler i morgon.

lördag 13 juli 2013

Fartträning!

Sommarvärmen har slagit till i Enköping idag. Och efter att vi varit och gratulerat en söt liten ettårig kille var det dags för ett snabbt träningspass innan nästa aktivitet. Det blev snabbtrampning på gamla E18 - coachens tempoträningsdistans. Ut tog vi det hyfsat lugnt men på tillbakavägen gick det undan. Fy sjutton - det där med att trampa fort är inget för medelålders fröknar.


Coachen åkte bredvid, framför eller bakom och hojtade saker som "håll ut", "tappa inte nu"... och min puls skenade och jag fick tempohosta och mådde illa.Varför utsätter jag mig för detta? Jag som inte ens gillar att flåsa och svettas. Men resultatet blev tre femmor på raken på under 10 minuter. I en medelålders frökens värld är det lätt otroligt!


Vattnet smakade gott när vi kom hem!



fredag 12 juli 2013

Lilla klingan

Min känslan inför cykelns lilla klinga är hat/kärlek. Lika mycket som jag älskar att peta i den i en jobbig uppförsbacke och få en riktigt lätt växel (ofta för lätt enligt coachen) lika mycket hatar jag att trampa riktigt fort på lilla klingan. Varför undrar nu kanske någon? Jo, på lilla klingan kommer den medelålders cykelfröken till ett läge när hennes ben inte kan trampa fortare och då börjar hon hoppa på sadeln. Och det är INTE kul - iallafall inte för mig! Men, frågar den frågevise varför lägger du inte i den stora klingan då? Mycket bra fråga! Jo, ibland ska jag - enligt coachen - köra ett helt pass på lilla klingan. Och då vore det ju fusk att peta i den stora klingan - och fröknar fuskar inte.

Idag var det dags för ett pass på lilla klingan i min ensamhet. Strålande sol och måttlig vind gjorde det till ett skönt pass. Kom - tack och lov - aldrig upp i "hoppa-på-sadeln-fart", den ligger runt 38 km/h. Däremot blev det en bra runda och jag är nöjd med snittfarten. Bra avstamp inför helgen.

tisdag 9 juli 2013

Blåst, sol och ingen fika!

Strålande väder i Uppsala och sommarlov = cykling! Fanns ett litet problem idag - VINDEN! Och ingen hade jag som kunde ligga före och bryta den åt mig, för coachen jobbar. Hm... efter att ha funderat en stund kom jag fram till att en liten runda orkar även en medelålders fröken med när det blåser. Fast jag räknade givetvis med att motvindsallergin skulle slå till.

Den lilla rundan blev 68 km, GALET, och ingen har jag att skylla på! Det var jag själv som glatt trampade på i den strålande solen, svor lite över vinden och att vattnet började ta slut men i övrigt mådde jag riktigt bra där på Miss C.

En glatt trampande medelålders fröken
Nästa galna del i den här "lilla" rundan är att jag inte hittade någonstans att fika. Fikaställen är en bristvara runt om Uppsala. Så helt emot mina egna principer körde jag mer än sex mil - den magiska fikagränsen - utan att fika. Vart är värdena på väg? Och vad händer med den medelålders fröken?

söndag 7 juli 2013

Kinkiga medelålders fröknar - finns de?

Oj och oj... Tredje dagen på raken med cykling för mig. Är det detta som kallas kickstart efter en period med sjukdom?

När jag tittade ut genom fönstret i morse säger jag glatt - "det verkar inte blåsa så mycket idag!" Ha, ha, ha .... snacka om att ha fel. Det visade sig blåsa som sjutton på gärdena runt om Enköping. Vad hände med att fröknar har alltid rätt?

Blev trots blåsten en runda på 47 km där coachen såg det som sin främsta uppgift att få fröken att öva på att äta i sadeln. Han påstår att jag behöver fylla på energi, annars blir jag trött och kinkig! Förstår inte alls vad han menar. Har någon hört talas om kinkiga medelålders fröknar? Nej, kinkiga är små barn!

Det är svårt att äta i farten, att tugga och svälja samtidigt som man trampar och flåsar - kan sammanfattas med - INTE frökens grej. Lägg till att man ska gräva fram det ätbara ur bakfickan och nu borde alla inse att detta är överkurs. Men, coachen förstår det inte utan hojtar med jämna mellanrum - dags för en "bite" fröken! Med, det menas en tugga har jag lärt mig! Och börjar jag inte gräva i bakfickan då .... får jag lite "skäll". Argumentet att jag "nyss" åt biter inte på coachen! Suck!

Tack vet jag att sitta på en stol och fika i lugn och ro - det är något som passar medelålders fröknar.

lördag 6 juli 2013

Coachen är i form!

Suck! Suck och suck! Finns det inget som biter på coachens framfart?

Idag blåste det rejält här i Enköping men cykla skulle vi göra - inget stoppar coachen. Målet för dagens tur var Nibble gård - fikaställe av världsklass!

Vi gav oss iväg. Coachen först och jag efter. Hur kan det vara så att jag som ligger BAKOM  lider mer av motvinden än coachen?? Det är och förblir ett mysterium! Påverkas inte han av vind? Har han inte motvindsallergi?
Grusväg

Efter drygt fyra mil i vinden fick jag äntligen svänga upp på den lilla grusvägen som leder upp till Nibble gård. Kan tala om att till och med  coachen trampar långsamt på grusväg. Trots grusvägen och all blåst snittade vi 26,9 km/h  på hela rundan. I en medelålders frökens värld är det bra under dessa blåsiga förhållanden och lägg till att jag varit sjuk i princip hela juni....





Coachens fika
Mitt fika
Fikat var gott och slank ned utan besvär. Fast det är ju sällan  besvärligt att fika om man är fröken.










Sedan bar det av hemåt. Tror ni det blev kortaste vägen? Nej, just det coachen valde väg = INTE kortaste vägen. När vi närmar oss hemmet frågar coachen: "Fröken vad har du lärt dig idag?" Jag hade massor av kreativa svar på det som: jag gillar inte vind, jag tappar mycket uppför ... Coachen var INTE nöjd med mina svar. Det rätta svaret var........

fredag 5 juli 2013

"Testing"

Idag var det dags att testa om det fanns någon kondition och styrka kvar i frökens medelåldersben efter den här bedrövliga junimånaden. Jag har BARA cyklat fyra pass i juni. I övrigt har jag haft ont i halsen, snorat och haft mig i flera omgångar.

Spanskt berg
Två av passen i juni var i Spanien - båda dessa var dessutom tresiffriga och ni vet ju vad jag anser om tresiffriga cykelrundor?! Ja, rätt svar är för lååååånga! Men jag måste motvilligt erkänna att coachen har rätt när han säger att de är bra för formen. Precis som spanska berg.

 Dagens runda skulle ge svar på:

- Är förkylningen helt borta?
- Törs jag cykla med coachen i helgen?

Testrundan på drygt 45 km gav följande svar! Förkylningen är i princip helt borta, lite extra snorig och lite harklig men ingen större fara. Om jag törs cykla med coachen är dock inte lika enkelt att svara på. Att jag klarar av att cykla 45 km i ett tempo som till och med jag skäms lite över, trots motvinden, innebär inte automatiskt att jag kan ligga på rulle på coachen i många mil. Det är liksom inte samma sak... Det här tål att tänka på.

Kalla frökenknän
Det var härligt att äntligen cykla igen på Miss C - MEN ska det vara så svalt i juli månad att jag blir kall om knäna när jag trampar. Var är sommarvärmen? Medelålders fröknar vill ha/kräver SOL, VARMT och VINDSTILLA! Det är väl ändå inte för mycket begärt.

onsdag 3 juli 2013

Cykling - manligt/kvinnligt

Är fortfarande förkyld och har sommarlov vilket ger mig tid att tänka... Coachen brukar hävda att jag tänker för mycket - hm förstår inte alls vad han menar med det?

Nu har jag tänkt en hel del på det här med fysiska skillnader mellan könen, mer specifikt mellan cyklister av olika kön. För coachen och många andra manliga cyklister, jag känner, är en långrunda en runda som är tresiffrig. För mig som medelålders cykelfröken (och kanske några fler kvinnliga cyklister) är rundan lång redan vid 8-9 mil. Vi pratar om en skillnad på cirka 20 %. Samma sak när det gäller fart. Kör jag en runda på en 27-28 km/h är jag super nöjd för coachen gäller 32-34 km/h, åter igen en skillnad på cirka 20 %.
En bild från en för lång runda :-)

Om någon kan ge mig vetenskapliga bevis för detta - tar för givet att det forskas för fullt inom det här området - kan jag ställa upp lite nya regler för coachens och mina träningsrundor.

Följande regler skulle gälla:

  • Inga rundor över 10 mil utan MINST två fikapauser.
  • Tresiffriga rundor endast i undantagsfall.
  • Aldrig snitta över 28 km/h när vi är ute bara vi två (kan sträcka mig till ett högre snitt om vi kör i klunga)
  • Att jag får ett försprång20 % av sträckan varje gång vi kör frökenjakt.


Skulle vilja lägga till att alla berg som jag ska försöka trampa uppför ska luta 20 % mindre än coachens och att vägen till toppen ska vara 20 % kortare. Men, till och med jag inser att det är en omöjlighet. TYVÄRR!
Nästa gång får jag 20 % försprång?










måndag 1 juli 2013

Giftemål och cykling

Har fått gå på bröllop i helgen och har kommit fram till att det där med kärlek och giftermål har mycket gemensamt med cykling. Nej, stopp där tänker en del läsare. Nu måste cykelfrökens förkylning satt sig på hennes hjärna och det är dags för psyket nästa! Men, så är inte fallet - låt mig förklara.

Prästen är ju nästan som tävlingsledaren på
ett cykellopp






Först kommer man på att man vill ha en ny cykel/partner och ger sig ut på marknaden och tittar på olika modeller, kanske testar man en och annan modell också. För att såsmåningom komma fram till vad som är viktigt. Ska partnern/cykeln vara trygg och stabil eller en lite hetsigare och lynnigare variant? Vilka komponenter ska man satsa på? Färg och modell är också viktigt, både när det gäller partner och cykel.

Helgens hjälpryttare
När man väl har hittat en cykel/partner gäller det att slå till snabbt innan någon annan snor cykeln/partner mitt framför näsan på en. Det gäller att inte fega! Utan våga satsa för att få det man vill.

Vid själva giftermålet har man hjälpryttare precis som alla duktiga cyklister. Fast här heter de tärnor och bestman.












När sedan cykeln är köpt eller giftermålet genomfört, gäller det att orka i uppförsbackarna och hålla balansen i nedförsbackarna. Och framförallt finna glädje i det vardagliga plattmoset.



, kära läsare har jag överbevisat er? Cyklinghar mycket gemensamt med kärlek och giftermål! Sedan får man inte glömma att en bröllopstårta är en super cykelfika!